De klimatvänligaste grönsakerna

Långväga transporter och växthusodling av frukt och grönsaker orsakar stora koldioxidutsläpp. Men utsläppen varierar mycket kraftigt, det kan skilja över tusen gånger i koldioxidutsläpp för olika sorters grönsaker.

I SVT:s Plus visade Annika Carlson-Kanyama från KTH på ett pedagogiskt sätt skillnaden i koldioxidutsläpp mellan olika grönsaker och frukter. Till de värsta miljöbovarna hör frukt och grönsaker som fraktats med flyg eller odlats i växthus under vinterhalvåret. Frukt och grönsaker som fraktats långt, men med båt eller lastbil var jämförelsevis mycket bättre och orsakade betydligt lägre koldioxidutsläpp. De frukter och grönsaker som orsakade minst utsläpp var de som odlats lokalt och på sommaren.

Nedanstående diagram visar några exempel (staplarna visar gram utsläppt koldioxid per kilo grönsak). Lägg märke till att de lokalt odlade morötterna orsakar 1800 gånger mindre utsläpp än den lokalt, men i växthus, odlade salladen!

Koldioxidutsläpp från olika grönsaker

Nedan listas några av de frukter och grönsaker som orsakar de värsta utsläppen:

  • Flygfraktat: sockerärtor, haricots verts, fikon, sparris, guava, passionsfrukt. Detta gäller endast de färska varianterna, ej torkat eller djupfryst.
  • Odlat i växthus: de flesta salladsblad, holländska och svenska tomater, holländska paprikor, svenska gurkor.

Detta är en förenklad lista; det hela är tyvärr mer komplicerat än så. Organisationen Livsmedels Sverige har gjort en mycket utförlig lista på vilka grönsaker som odlas var och hur. Det är mycket svårt för en vanlig konsument att säkert avgöra om en viss grönsak är växthusodlad eller inte, eftersom det varierar för grönsakstyp, tid på året och ursprungsland. Aubergine, till exempel, bör man undvika på sommaren men är ok på vintern! Frågan är hur vi som konsumenter enkelt ska börja göra dessa val när vi väl står i affären. En del är säkert tillräckligt engagerade och kunniga för att göra rätt val, men det gäller knappast det stora flertalet konsumenter.

Carlson-Kanyama föreslår en lösning i Plus-inslaget. Hennes förslag går ut på att maten ska märkas med antingen ett grönt, gult eller rött märke efter dess klimatpåverkan. Rött används för de värsta miljöbovarna som flygfraktat och växthusodlat, medan grönt får märka till exempel lokalt sommarodlade grönsaker. Gult anger läget mittemellan, till exempel grönsaker importerade med lastbil eller båt. Det är en smart och pedagogisk lösning och det lär nog få konsumenterna att förstå vilket val de “borde” göra.

Men frågan är om det räcker för ett ändrat beteende? Kravmärkning känner de flesta till, men ändå är bara 2,6 procent av maten som säljs i Sverige ekologiskt odlad. Även om fler skulle engagera sig i den nya klimatmärkningen så kommer säkert en betydande andel av konsumenterna att ignorera uppmaningarna, oavsett de färgglada lapparna. Är det då rättvist eller effektivt att de klimatengagerade konsumenterna offrar sin passionsfrukt och sallad medan de ej klimatengagerade ska få frossa på som vanligt?

Uppenbarligen är det något annat som krävs. Grundproblemet är enkelt. Fossila bränslen är helt enkelt så billiga att det lönar sig att skicka grönsaker med flyg eller odla dem på vintern i växthus. I Sverige och Nederländerna växthusodlas paprika, tomater, salladsblad och gurka eftersom de är de populäraste grönsakerna. Minskar vi vår konsumtion av dessa börjar man odla någon annan grönsak i stället.

Den enkla lösningen är att höja priset på fossila bränslen. De som förbrukar fossila bränslen får bära en större del av kostnaden för de ekonomiska skador som deras utsläpp orsakar med sin klimatpåverkan. En sådan prishöjning kan till exempel ske genom koldioxidskatt eller handel med utsläppsrätter. Flygfrakt är i dag befriad från både koldioxidskatt och utsläppsrättshandeln i Kyotoavtalet. Det finns ett speciellt undantag i skattereglerna för “energiintensiva” företag, till vilka växthusodlare räknas, som gör att de är helt befriade från energi- och koldioxidskatt. Med sådana skatteregler är det inte konstigt att det slösas med fossila bränslen för transport och odling av grönsaker.

Som konsumenter har vi liten makt över denna situation, då vi har begränsad information om hur grönsakerna transporterats och odlats när vi står i affären. Som väljare har vi desto större makt: vi kan kräva lika regler för utsläppshandel och skatter för alla industrier. På sikt måste också dessa skatter långsamt öka om vi ska kunna åstadkomma de minskningar som krävs. Vi kan inte göra några undantag för energiintensiva industrier, det är ju där vi behöver spara mest. Ett ton koldioxid i atmosfären ger samma klimatpåverkan oavsett vem som släpper ut det.