Allmänningens tragedi

Det finns en enkel teori som förklarar hur mycket av den mijöförstöring som sker uppstår och varför gemensamma resurser som hav och luft tenderar att överexploateras tills de förstörs.

Förklaringen kallas “allmänningens tragedi” av ekonomer och förklarar inte bara en stor del av miljöförstöringen utan även mÃ¥nga andra problem som samhället dras med som trafikstockningar och skräppost.

I mångt och mycket kan man se allmänningens tragedi som roten till det onda när det gäller klimatförändringarna och jag tror att vi skulle tjäna mycket på att få med begreppet i den politiska debatten.

Historiskt sett var en allmänning en bit mark som kunde användas gemensamt av befolkningen i ett samhälle. Begreppet allmänningens tragedi myntades av Gerrett Hardin 1968 som tänkte sig en gemensamt ägd allmänning som brukas för bete av bönder för djur som bönderna äger själva. Eftersom betet är gratis så lönar det sig för varje bonde att föda upp fler djur. Till slut blir djuren för många, allmänningen överbetas vilket i slutändan leder till allmänningens förstörelse genom jorderosion. Tragedin består i att trots att var och en försöker maximera sitt bästa slutar det med förlust för alla.

Allmänningens tragedi missförstås ibland som att innebära att alla allmänningar är dömda att misslyckas. Det är inte sant, de allmänningar som funnits historiskt i England, Tyskland och Skandinavien undvek för de mesta tragedin genom att det fanns ett detaljerat regelverk för hur marken kunde brukas och av vem. Det överutnyttjande som Gerrett kallade allmänningens tragedi uppstår i själva verket bara för resurser som är gemensamma, begränsade och oreglerade.

Ett exempel på när det gick snett är Island som när vikingarna anlände för över 1100 år sedan var täckt av grönska till åtminstone 60%, idag återstår 27%, resten har blivit öken genom jorderosion (se bilden). Den huvudsakliga orsaken var att böndernas får fick beta fritt på gemensamma betesmarker och så har skett ända tills idag.

Vad har detta med växthuseffekten att göra? Vår luft är definitivt gemensam, ingen äger den och det är svårt att föreställa sig hur någon kan äga en bit luft. Vi har ofta betraktat atmosfären som en oändlig resurs men det blir allt tydligare att atmosfären i allra högsta grad är ändlig, t.ex. så är dess förmåga att absorbera koldioxid utan katastrofal klimatpåverkan begränsad. Vidare så är rätten att nyttja atmosfärens förmåga att absorbera koldioxid i stort sett oreglerad, visserligen finns Kyotoprotokollet men det är inte i dess nuvarande utformning på långa vägar tillräckligt.

I den debatt som förs kring växthuseffekten blir det väldigt tydligt att det är just en allmänningens tragedi det är frågan om. Vi säger att det är ingen idé att EU minskar på sina utsläpp så länge USA släpper ut så mycket och Kina ökar sina så fort som de gör. Kina säger att de släpper ut mycket mindre per person än EU och USA, medan USA säger att de inte kan minska sina utsläpp förrän Kina och u-länderna gör det. U-länderna vill inte göra något förrän i-länderna levt upp till sina tidigare åtaganden. D.v.s. ingen vill minska på sina utsläpp men alla vill minska på de andras utsläpp.

Ekonomer är ganska överens om att de två huvudsakliga sätten att undvika allmänningens tragedi är att privatisera allmänningen eller att reglera den.

Det finns flera olika regleringar som brukar föreslås för att lösa problemet med den ökande växthuseffekten och som adresserar problemet med allmänningens tragedi:

  • Handel med utsläppsrättigheter för koldioxid som delas ut enligt nÃ¥got system (detta kan ocksÃ¥ ses som en slags privatisering). Kyotoprotokollet är ett exempel pÃ¥ detta.
  • Koldioxidskatter där man beskattar koldioxidutsläpp per den mängd koldioxid som släpps ut. I kombination med motsvarande sänkning av skatten pÃ¥ arbete brukar detta kallas skatteväxling.
  • Ett straff i form av koltullar har föreslagits för import frÃ¥n länder som inte anslutit sig till Kyotoprotokollet.

Man kan också dra slutsatsen att det knappast kommer att räcka enbart med subventioner av alternativa energikällor eller individuella försök till minskad konsumtion. Så länge atmosfären är gratis att exploatera kommer någon att göra det genom att förbränna de fossila bränslen som skapats åt oss så bekvämt av Jordens naturliga processer.

Exemplet med allmänningens tragedi visar att vi är dömda att misslyckas med att begränsa utsläppen av växthusgaser med nuvarande ekonomiska system. Men den visar också att om vi bara kan inse att vi är fast i en fälla som vi alla förlorar på, så kan vi lösa vårt problem, precis som bönderna på många platser lyckades lösa problemen med de historiska allmänningarna.

Källor

19 thoughts on “Allmänningens tragedi”

  1. Skatt är av de lilla jag läst ett bra och effektivt sätt att fÃ¥ ner utsläppen pÃ¥ den nivÃ¥ man vill. Men det medför ocksÃ¥ sÃ¥ klart problem dÃ¥ man inte vet vad den rätta sifran att sätta är… OcksÃ¥ lurigt dÃ¥ man blandar olika typer av företag. Ett lurigt ämne som kan fÃ¥ vem som hälst grÃ¥hÃ¥rig! 🙂

  2. Man skulle kunna tänka sig ett gäng gubbar och gummor a la Riksbanken som varje år justerar koldioxidskatten efter ett mål för utsläppen som satts av Riksdagen. Det målet bör skruvas åt år efter år tills vi når den situation där utsläppen sker i den omfattning som kan absorberas av naturen. Ökad konsumtion skulle leda till högre skatt, teknologiska genombrott till sänkt skatt.

  3. Hur många exempel finns det inte på Tragedy of the commons???
    Renskötarna i Sverige använder markerna gemensamt, vilket de enligt lag har rätt att göra utan att äga den. Eftersom det har varit det gängse sättet att använda mark, och att den tillhör alla, gör det svÃ¥rt när plötsligt privata markägare anser att renen minsann inte skall fÃ¥ beta pÃ¥ deras omrÃ¥de. Pappersdokument för att bevisa att renen har betat där sedan urminnes tider finns inte, och för renskötaren när konflikterna började ansÃ¥g att det var lika konstigt att äga mark som luft. Men det kanske är mot detta vi gÃ¥r för att fÃ¥ alla att göra sitt. Man köper den del av luften man beräknas använda under sin livstid, och har man inte rÃ¥d med det sÃ¥ fÃ¥r man plantera träd eller i alla fall glömma att flyga och äga bil…

  4. Lunken, jag är inte säkert på att jag förstår din kommentar riktigt. Man kan ju utforma en reglering på många sätt, för att gynna och missgynna alla möjliga intressegrupper, helt efter ens politiska åskådning. Om man tycker att det är viktigt att fattiga ska få förstöra luften lika mycket som rika går det alldeles utmärkt att reglera på det sättet. Men med tanke på att vi tillhör den rika delen av världen så är det kanske inte det som är mest fördelaktigt för en typisk svensk.

    Jag hoppar över att kommentera konflikten mellan svenskar och samer, dÃ¥ jag har fullt upp med en kontroversiell frÃ¥ga Ã¥t gÃ¥ngen 🙂

    Men det kan vara intressant att ta reda på hur samerna hanterade detta innan svenskarna kom in i bilden. Hade man problem med överbetning? Fick alla beta överallt? Fick alla föda upp hur många djur som helst? Jag misstänker att på något sätt fanns det någon sorts begränsning.

  5. Jag tänkte nog bara fritt för en stund, men slutsatsen i min kommentar är väl ungefär ett förenklande av vad koldioxidskatter skulle kunna vara. Dock tog jag inte upp utveckling och subventioner för miljövänliga alternativ, men de skulle antagligen alstras ganska omgående i en fri marknad. Dock är jag lite skeptisk till investeringssubventioner, som vi t ex har för att bli av med oljepannan. Det gör att leverantören av t ex pelletspannan kan ta ut ett högre pris och effekten för konsumenten blir 0. Men leder det till att fler byter till pelletspanna så är det väl bra ändå antar jag.

    Vad det gäller samer så var inte renpindustrin så intensiv förr i tiden, och med en lägre tekniknivå av samhället behövdes inte en inkomst av dagens nivåer. Flera försörjde sig dock på renskötsel så man kan väl säga att det fanns troligen åtminstone nästan lika många renar som idag, men utspridda på fler ägare. Överbetning har nog skett vid flera tillfällen, speciellt vid tuffa vinterförhållanden då mindre ytor blir överbelagda, men eftersom det är ett naturligt system så slår det tillbaka kommande år. Samebyarna själva bestämmer mycket över hur hårt man får pressa betet, eftersom det ligger i allas intressen brukar det oftast fungera. Dock har man haft problem med överbetning i Norge och Finland, mest beroende på dålig inhemsk kontroll och att man pressar upp djurantalet/ytenhet genom vinterutfodring.

  6. Jag är fortfarande skeptisk till att samerna kunnat undvika allmänningens tragedi enbart genom att vara “naturliga”. MÃ¥nga ursprungsbefolkningar har drabbats av allmänningens tragedi. Jag sökte lite om detta och hittade bl.a. följande:

    “Although reindeer herding is conducted collectively, ownership of reindeer is individual. Common ownership of land and individual ownership of animals defines a pastoral system, and is the basis of the theory of ‘the tragedy of the commons.’ Recent state regulation of reindeer herding seems to be based on the belief that individual herders will overgraze common pastures for their own benefit, to the detriment of the group. This ignores the reality that the Sami have developed their own adaptive strategies for herd management that have worked effectively for hundreds of years without catastrophic overgrazing. These methods include the seasonal regrouping (dividing and combining) of herds within the siida to avoid exceeding the carrying capacity of a particular pasture. Thus, the herding organization must be flexible in both its composition and use of territory. Lack of appreciation for the Sami’s own resource management has resulted in ill-conceived state regulations in the name of scientific rationalization of the reindeer ‘industry.'” http://arcticcircle.uconn.edu/HistoryCulture/Sami/samisf.html

    D.v.s. renarnas bete har alltid varit reglerat på något sätt. Se också http://www.sr.se/cgi-bin/norrbotten/nyheter/artikel.asp?artikel=864241 och http://en.wikipedia.org/wiki/Siida

  7. Jag vet inte om jag påstod att de undvikit allmänningens tragedi. Vad jag sagt är att ytan i förhållande till antal ren har minskat, och det har ökat pressen på en organiserad hjordstruktur.

    Vet inte om det är rätt ställe att diskutera samer och renägare, (vilket inte är synonymt) men kortfattat kan man väl säga att en sameby består av flera sidas, som består av familjegrupper av renägare. Dessa använder överlappande marker (vissa samebyar använder även de överlappande marker, speciellt reservområden) och givetvis görs det upp inom organisationen hur man skall använda marken för att den skall vara bärkraftig. Detta kräver att alla är med på de uppsatta reglerna och det brukar fungera bra. Problemet är när någon grupp bryter sig ut och gör som de vill, och då får den samebyn problem. Detta problem finns idag i flera samebyar, men några byar har helt enkelt sagt att i vårt område finns det plats för x renägare om det skall vara ekonomisk hållbart och man har därför tvingat flera sluta med renskötsel för att undvika krash av systemet. Detta hör till största del skett via naturlig avgång och att de minsta renägarna fått sälja sin del eller ingå i annan renägare med minskad kvot.
    Andra problem med ägarstrukturen är att den är svår att föryngra i flera samebyar, men trenden verkar vända på flera håll.

    Det svåra med en produktion av det här slaget är att det är som att åka bil med igenisad vindruta och bara kunna se bakåt. Man bygger sina strategier (slakt och hjord) på hur det har varit, istället för att ha en adaptiv skötsel som bygger på kvalificerade prediktioner. Instrument för detta skulle kunna vara lavhöjd på vintermarker, slaktvikt/fetthalt på djur osv, för att se i vilket fas hjorden befinner sig i. Eftersom man slaktar av tillväxten så vill man att den skall vara så hög som möjligt och därmed inte vara i närheten av carrying capacity (dvs den maximala hjordstorleken där betet reglerar hjordstorleken), i vilken tillväxten är 0. Man vill ligga klart under denna och gör man det så är överbetning inte ett problem. Men ett bra år som följs av ett dåligt år kan lätt leda till att man överstiger gränsen. Det gäller alltså att slakta ut så man inte ökar hjorden för mycket. Detta är tyvärr negativt korrelerat med köttpriserna (som är monopolsatta, dock en annan historia) som sjunker om det finns gott om slaktkött. Då är det lätt att frestas att ta ut för lite för att spara djur tills priserna går upp igen.

    Ang tillåten hjordstorlek så sätter Länsstyrelserna denna siffra, baserat på historiska data och oftast utan att värdera hur förutsättningarna ändrats. Har renskötseln förlorat mark pga olika omständigheter så är det inte säkert att det maximala tillåtna antalet för det har förändrats, och laggen i systemet gör att överbetning kan uppkomma, speciellt i byar med sämre sammanhållning och inre kontroll.

    Finland är annorlunda för där har man uteslutande stationär renskötsel och renarna finns pÃ¥ samma yta under Ã¥ret, ungeför som de svenska koncessionsbyarna i Tornedalen. I Finland bygger man dock pÃ¥ utfodring under vintern vilket gör den renskötseln till mer lik en modern djurhÃ¥llning, med stigande investeringar och överbetning som följd. Det är trots allt betet som är resursen, renen är bara en skördtröska…

    Norge lät sitt renantal gå alldeles för högt, speciellt i de nordligaste betesdistrikten, och det ledde till överbetning av sommarområdena, vilket är mycket ovanligt i Sverige där överbetning oftast uppstår på vinterbetesmarkerna. Man kunde se effekten på olika sidor av gränsstängslet där lav och gräs var frodigt på den svenska och finska sidan men barskrapat på den norska.

    Det här blev en uppsats… det var inte meningen, just my area of research! 🙂

  8. OK, du kan uppenbarligen väldigt mycket om detta ämne 🙂 Intressant information. Men jag undrar om vi inte vi pratar förbi varandra lite grann. Jag menar bara att principen om allmänningens tragedi gäller även renägare och även de behöver reglera sitt bete för att undvika problem. Jag tror att det är det du säger ocksÃ¥.

  9. Ja… självklart… inser att det inte framgick i mitt första ganska förvirrade inlägg. Jag fÃ¥r skylla pÃ¥ att jag hade feber dÃ¥, vilket i sig är en variant av local warming. 😉

    Hur som helst så vill jag bara poängtera att risken för allmänhetens tragedi ökar då motsättningarna med andra intressen ackumuleras, vilket i synnerhet är fallet för renskötseln idag i Härjedalen. Eftersom det handlar om en industri som i sig är ekonomisk tuff så är varje ytterligare kostnad ett pricipiellt hot mot hela näringen i den form den är idag. Dock anser jag inte att det faller under begreppet allmänhetens tragedi (som snarare är en del av problemet och inte alltid framträdande), utan under begreppet resiliens, vilket betyder hur mycket ett system kan ta emot innan det kollapsar och hamnar i ett nytt steady state. Skall försöka hitta en bra referens på det, men Resilience alliance (http://www.resalliance.org/) har många exempel på detta i ekologi, vars teser man direkt kan applicera på ekonomi.

    Kul att man fÃ¥r diskutera renskötsel pÃ¥ nätet. Denna bloggen blir bara bättre och bättre… 🙂

  10. Det är intressant att se att renägarna har så drastiska metoder för att reglera mot överbete. Kan vi tänka oss att man säger: På jorden finns det plats för X bilar, du måste sluta köra bil?

    Jämfört med dessa brutala metoder så är det ju ganska lindrigt med även en kraftig koldioxidskatt.

  11. > Kan vi tänka oss att man säger: På jorden
    > finns det plats för X bilar, du måste
    > sluta köra bil?

    Så freudianskt. Det är alltid *jag* som skall avstå. Aldrig den som reglerar i första hand.

  12. Det var inte freudianskt, det var en beskrivning av hur jag uppfattade att vissa samebyar löste problemet enligt Lunkens beskrivning.

  13. Jag har aldrig trott pÃ¥ konceptet “Allmänningens tragedi”. Den brukar dyka upp dÃ¥ och dÃ¥ i argumentation mot socialism och har en förförande effekt tack vare sin intuitiva förklaringsmodell. Felet i teorin är att även om den förklarar svagheten med gemensamt ägande sÃ¥ bevisar den aldrig att enskilt ägande pÃ¥ nÃ¥got sätt leder till det motsatta annat än under mycket specifika antaganden om rationalitet och lÃ¥ngsiktighet. Ett annat viktigt antagande är smÃ¥skalighet, det vill säga att ingen av resursägarna kan fÃ¥ en dominerande ställning. SÃ¥ snart en aktör fÃ¥tt en dominerande ställning uppstÃ¥r precis samma problem som under Allmänningens tragedi, med ledorden “In the long run we are all dead”.
    Det mekanism som hindrar exploatering är samhällstänket, dvs att vi skapar regler och mekanismer som gör det omöjligt individen från att bete sig kortsiktigt.
    Vad jag förstod av rennäringen var det just samhället, dvs vi:et, som hindrade exploatering, inget annat.

  14. Du argumenterar emot ett pÃ¥stÃ¥ende jag inte gör. Jag nämner att de flesta ekonomer ser tvÃ¥ lösningar: 1. reglering och 2. privatisering. Mycket förenklat skulle man kunna säga att 1 är den socialistiska lösningen och 2 den kapitalistiska lösningen. Jag tror att det är viktigt att inse att “Allmänningens tragedi” är en av de primära orsakerna till de problem vi ser i dag och att det finns olika sorters lösningar, passande olika politiska riktningar.

    Att fortsätta som vi gör nu är dock ingen lösning då den gemensamma och oreglerade resursen vår atmosfär, håller på att skadas så till den grad att den inte längre kan reglera jordens temperatur på det sätt som vi är vana vid.

  15. För att Ã¥terigen argumentera mot ett pÃ¥stÃ¥ende du inte gör 🙂

    Låt oss anta att luft vore en resurs som kan vara i allmänhetens ägo eller i privat ägo av en intressesfär eller person. Anta vidare att möjligheten till rovdrift finns.

    NÃ¥väl om det finns en “allmänhetens” tragedi sÃ¥ kommer det att innebära att de mekanismer som finns i allmänt ägande sannolikare leder till rovdrift än privat ägande. Annars blir beteckningen “allmänhetens tragedi” rent akademiskt eftersom skillnaden mot “enskildas tragedi” bara blir en etikett.

  16. För att enskilt ägande skall fÃ¥ samma mekanism som allmänhetens ägande krävs bara att en enda person räknar ut att genom att dubblera skördandet av luft kan han maximera sin välfärd kortsiktigt. Eftersom vi antar att det inte finns ett “samhälle/reglerng” som inskränker pÃ¥ hans möjlighet införskaffa ytterligare enkilda resurser ökar hans relativa välfärd exponentiellt. (Detta kräver lite mera utvecklande än vad denna lilla ruta medger) Detta leder i sin tur till en poolning av resurser till de aktörer som är bäst pÃ¥ att kortsiktigt utnyttja resursen luft.

  17. Historiskt har det funnits exempel på hur enskilt ägande lett till ekologiskt utnyttjande av resurser, men att något finns är bara ett nödvändigt bevis, inte tillräckligt.

    Dessa historiska exempel används ofta för att privatisera allmänna resuser (argumenent används också för att man ska privatisera internet och media, om internet vore privat skulle vi inte ha virus och porr osv.)

    Däremot erkänner jag en sak och det är att då enskilt ägande leder till sådan poolning av förmögenhet att ytterligare utnyttjande av resurser blir totalt ointressant för att öka känslan av relativ välfärd, så leder detta indirekt till mindre utnyttjande av resurser. Det gäller bara att se till att man inte hör till den majoritet som inget har och inget får.

  18. Sorry det blev lite mÃ¥nga rutor här: Argumentet jag gör är att det finns bara en politisk väg och det är “samhället”, det vill säga regleringar.

    De andra är bara memer 🙂

Leave a Reply to Lunken Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *