Klimatkompensation kan bli en storindustri

ANALYS Klimatfrågan har på alla sätt blivit den stora frågan. Att vi måste göra väldigt mycket mot våra utsläpp av växthusgaser är uppenbart för de allra flesta, förutom några rabiata klimatskeptiker.

Privatpersoner, företag och organisationer funderar allt mer på vad som är möjligt för att minimera de egna utsläppen av växthusgaser.

Det allra viktigaste och grundläggande är sparsamhet och effektivisering av energin.

För företag och organisationer finns oerhört mycket att göra. Inte minst bland större företag med ordentlig omvärldsbevakning, medvetna PR-avdelningar och hÃ¥rt tryck pÃ¥ effektivisering har fÃ¥tt energifrÃ¥gan och växthuseffekten högt upp pÃ¥ prioriteringslistan. Räkna med att det pratas klimat och energi i mÃ¥nga styrelserum. Och det görs en hel del. Industriella processer effektiviseras, fastigheterna blir energisnÃ¥lare och man sparar el. Flygresor blir tÃ¥gresor, videokonferenser ersätter fysiska möten ibland och tjänstebilarna blir miljöbilar. Exemplen kan bli mÃ¥nga….

Men även om vi sätter hårt tryck på energieffektivisering, nya vanor, och utfasning av fossila bränslen, räcker det inte. Omställningen fram till ett koldioxidneutralt samhälle kommer att ta tid, så under en övergångsperiod måste vi göra ytterligare för att pressa de klimatskadliga utsläppen. Under åtskilliga år kommer vi att ha en stor restpost koldioxid och andra växthusgaser, som är svår att få bort.

Och det är här klimatneutralisering, eller klimatkompensation, kommer in som ett komplement.

Allra bäst för klimatet hade varit om vi helt avstått från en del väldigt koldioxidslösande aktiviteter. Flygresor, mycket bilåkande i stora fossildrivna bilar, konsumtion av föremål innehållande mycket metall (stålproduktion kräver oerhört mycket kol vid tillverkningen) stora och snabba motorbåtar är sådana exempel. Men det är svårt att tänka sig att folk i allmänhet uppfattar klimathotet så allvarligt att man frivilligt lägger om sina vanor så radikalt.

Dock är det troligt att många frivilligt kan lägga en slant på att kompensera sina personliga utsläpp. Det är nämligen inte några stora summor det kostar att nolla de egna utsläppen. Klimatfaktas tidigare undersökning pekar på att en normalsvensk kan göra det till en årskostnad från 630 kr upp till 2.450 kr.

Detta börjar även utnyttjas av företag och organisationer som valt att profilera sig som miljövänliga, och som ser koldioxidneutralitet som en affärsfördel. Bland dessa hittar vi Folksam, KPA Pension, Sånga Säby Kurs & Konferens, vinimportören Giertz och Hässelby Golfklubb. Fler finns.

Andra företag har klimatneutralisering som en tilläggstjänst. De senaste månaderna har exempelvis många flyg- och charterbolag börjat erbjuda resenären denna tjänst. Ett annat exempel är det stora fraktbolaget DHL som sedan i höstas erbjuder koldioxidneutral expressfrakt med flyg. Biluthyraren Europcar har numera klimatkompenserade bilresor i sitt utbud.

Listan med företag växer snabbt, men är ännu inte lång nog för att övertyga om att koldioxidneutralisering kan bli något stort inom affärslivet.

Men det finns faktorer som talar för en dramatisk utveckling. Klimatfrågan må vara stor idag, men på sikt lär den bli mycket större med tanke på den omställning som behövs. Då kommer kunderna att ställa de kritiska frågorna, och företagen med klimatneutrala tjänster och varor, får en tydlig affärsfördel. Men det finns svagheter med klimatkompensation, som kan skada förtroendet för konceptet.

Det europeiska systemet för utsläppsrätter har hittills inte varit effektivt att pressa ned utsläppen, främst på grund av för generös tilldelning av utsläppsrätter till de berörda företagen. Priset för att släppa ut klimatgaserna har därför blivit alltför lågt för att ha någon reell effekt.

Vidare finns en del kompenseringsprojekt vars trovärdighet och långsiktighet inte kan garanteras, då man inte har certifierat och granskat dem via utomstående kontrollorgan.

Trädplanteringar har kritiserats då de inte anses tillräckligt säkra och långsiktiga, eftersom träden riskerar att avverkas. Då blir det svårt att beräkna den verkliga klimatnyttan. Men mycket talar ändå för att mänskligheten med trädplanteringar kan köpa sig tid för omställningen av energisystemen.

Även om det finns invändningar lär ändå allt fler se nyttan med klimatneutralisering. Och ju fler som tar till sig begreppet, och verkligen köper tjänsten, desto mer spridd blir också kunskapen.

På sikt kan detta utvecklas till en storindustri, med många aktörer att köpa tjänsten från. Risker finns alltid med en sådan utveckling, det är mycket möjligt att det lockar till sig oseriösa aktörer som går in med tveksamma projekt.

En viktig komponent för att undvika oseriösa projekt är att det skapas standarder och oberoende organ som granskar projekten. Någon slags branschstandard som skapar trovärdighet inför kunderna är avgörande för att det ska ta fart ordentligt.

I takt med en snabbt utveckling lär också forskningen börja granska företeelsen. Det kommer att drivas projekt där man tittar på den verkliga klimatnyttan av de genomförda projekten. Sådana granskningar kan bidra till trovärdigheten, eller kanske tvärtom avslöja att det inte är så verkningsfullt som man föreställer sig.

Granskning är i alla händelser nyttig oavsett resultat. Att tro och fördomar styr är aldrig bra i långa loppet.