Ekonomiska konsekvenser av växthuseffekten

Nicholas SternDen mest heltäckande rapporten någonsin om de ekonomiska konsekvenserna av klimatförändringen har publicerats idag.

Rapporten, som beställdes av den brittiska regeringen i juli förra året, har utförts av Sir Nicholas Stern, chef för Government Economic Services och f.d. chefsekonom hos Världsbanken. (Government Economic Services utför ekonomiska analyser åt den brittiska regeringen.)

Stern säger attskalan på riskerna liknar de som vi förknippar med världskrigen och depressionen“.

Rapporten har än så länge fått väldigt lite uppmärksamhet i svensk media. Nedan följer en översättning av första halvan av den pressrelease som släpptes samtidigt som rapporten.

Stern säger också:

Granskningens slutsats är i huvudsak optimistisk. Det finns fortfarande tid för att undvika de värsta följderna av klimatförändringen, om vi handlar nu och handlar internationellt. Regeringar, företag och privatpersoner måste alla arbeta tillsammans för att möta utmaningen. Kraftiga och övervägda åtgärder av regeringar är absolut nödvändiga för att motivera till ändring.

Men uppgiften brådskar. Att vänta med handling, om bara med ett eller två decennier, innebär fara. Vi får inte låta detta tillfälle gå förlorat.

Den första halvan av rapporten fokuserar på konsekvenserna och riskerna som följer av en okontrollerad klimatförändring, och på kostnaderna och möjligheterna förknippade med att lösa uppgiften. En sund förståelse av de ekonomiska konsekvenser av riskerna är kritisk. Rapporten understryker att ekonomiska modeller med dessa tidsskalor inte är precisa men de ändå är ett viktigt sätt att illustrera omfattningen av de effekter vi kan komma att se.

Rapporten finner att alla länder kommer att påverkas av klimatförändringen, men att de fattigaste kommer att drabbas först och värst. Ohämmad klimatförändring risker höja genomsnittstemperaturerna med mer än 5 °C över de förindustriella nivåerna. Sådana förändringar skulle förändra den fysiska geografin hos vår planet, såväl som den mänskliga geografin – hur och var vi lever våra liv.

Granskningen beräknar att summan av kostnaderna ur ett snävt perspektiv, baserat på IPCC:s rapport från 2001, av ohämmad klimatförändring skulle uppgå till minst 5% av världens BNP varje år.

Rapporten fortsätter med att överväga senare forskning (t.ex. risken för att växthusgaser frigörs naturligt när permafrosten tinar), de ekonomiska konsekvenserna på mänskligt liv och miljön, och att påverkan på fattiga vägs in korrekt. Tillsammans gör dessa faktorer att faran kan motsvara 20% eller mer av världens BNP.

I kontrast till detta, så är kostnaderna att begränsa utsläppen av växthusgaser för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändring begränsade till omkring 1% av världens BNP per år. Människor skulle behöva betala lite mer för kolintensiva varor, men våra ekonomier skulle fortsätta att växa starkt.

Om vi inte handlar för att begränsa utsläppen, så orsakar varje ton utsläppt koldioxid idag skador för minst 85 dollar, men dessa kostnader inkluderas inte när investerare och konsumenter beslutar om hur de spenderar sina pengar. De nya möjligheterna att handla med koldioxidutsläpp har demonstrerat att det finns många möjligheter att begränsa utsläppen för mindre än 25 dollar per ton. Med andra ord, genom att minska utsläppen tjänar vi pengar. Enligt en beräkning, så är förtjänsterna över tiden med att gå över till en lågkolekonomi vara omkring 2.5 biljoner dollar per år.

Omväxlingen till en lågkolekonomi kommer också att medföra stora möjligheter. Marknaden för lågkolteknologi kommer att uppgå till åtminstone 500 miljarder dollar, kanske mycket mer, år 2050 om världen agerar i den omfattning som krävs.

Att hantera klimatförändringen är en tillväxtfrämjande strategi, att ignorera den kommer i slutändan att undergräva den ekonomiska tillväxten.

Rapporten undersöker också vad denna analys betyder för ambitionsnivån för den globala insatsen. Slutsatsen är att nivåerna av koldioxid i atmosfären måste begränsas till kring 450 – 550 ppm CO2e. Högre nivåer kommer att medföra betydligt ökade risker för väldigt skadliga konsekvenser men bara minska kostnaderna för omställningen relativt lite. Lägre nivåer skulle innebära väldigt höga omställningskostnader på kort sikt och är kanske inte ens möjliga, inte minst p.g.a. av de fördröjningar som redan skett för kraftfulla åtgärder. [Här för man in begreppet CO2e, koldioxidekvivalenter. Det väger alla växthusgaser i ett mått som säger hur stor mängd koldioxid de motsvarar. Idag är halten koldioxid 381 ppm, men om vi också tar med andra växthusgaser som metan i beräkningen så motsvarar det 430 ppm koldioxid i uppvärmning.]

Andra halvan av rapporten undersöker de nationella och internationella ändringarna i lagar och regelverk som krävs för att gå över till en lågkolekonomi. Jag återkommer till den delen av rappporten inom några dagar.