Koldioxidkompensation med utsläppsrätter

Att som privatperson köpa utsläppsrätter har beskrivits som ett sätt att kompensera sina koldioxidutsläpp. Hittills har inte utsläppsrätterna givit de önskade effekterna, visar utvärderingarna, men de har ändå haft en viss betydelse anser forskaren Markus Åhman.

Främst är det Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) som fått uppmärksamhet för sin försäljning av utsläppsrätter som sägs hindra koldioxidutsläpp. Det har varit lite av en succé, inte minst som alternativ gåva till julen 2006. Tusentals utsläppsrätter lär ha funnits under svenska julgranar.

Systemet med utsläppsrätter är inte helt enkelt att förstå. Hur kan mitt köp av något så abstrakt som en utsläppsrätt leda till att ett ton koldioxid inte åker ut i atmosfären?

EU:s system för utsläppsrätter kan beskrivas som ett handelssystem byggt på marknadsekonomiska principer, där tillgång och efterfrågan avgör priset. Systemet omfattar företag (främst industri och energianläggningar) med stora koldioxidutsläpp. För att få släppa ut ett ton koldioxid måste företaget inneha en utsläppsrätt. På marknaden finns ett begränsat antal utsläppsrätter, och det finns ett absolut tak för hur stora utsläppen får bli.  

Varje företag har fått sig tilldelat ett visst antal utsläppsrätter, och vill man släppa ut mer så måste man köpa in fler. Behöver man inte rätterna, kan de säljas på marknaden. Den som köper utsläppsrätter drar undan andras möjligheter att släppa ut koldioxid, och en ökad efterfrågan ska leda till högre priser. En högre kostnad för koldioxidutsläppen bör leda till återhållsamhet med utsläppen, som att företagen effektiviserar energin eller väljer bränslen med lägre utsläpp.

Men de verkliga effekterna av EU:s utsläppsrätter har inte blivit de tänkta, visar de utvärderingar som gjorts. Genom en generös tilldelning av utsläppsrätter har priset för ett ton koldioxid fallit. Från toppnoteringen kring 30 euro har priset för att släppa ut ett ton koldioxid rasat ner till kring 1 euro. Med så låga kostnader minskar rimligtvis motivationen att effektivisera energin.

Har då de låga prisnivåerna punkterat systemet, så att privatpersoners köp av utsläppsrätter är verkningslösa? Det är inte säkert att så är fallet, anser Markus Åhman, forskare vid Svenska Miljöinstitutet IVL, som granska utsläppsrätternas effekter.

– En privatperson som köper en utsläppsrätt drar undan denna från marknaden. “Taket” för utsläppen sänks därmed, och ett ton mindre koldioxid hamnar i atmosfären. Privatpersoners köp blir verkningslösa bara om det visar sig finnas utsläppsrätter över vid årets slut. Eftersom priset inte är noll bedömer marknaden i alla fall just nu att det inte blir på det viset, säger Markus Åhman. 

Han konstaterar att de låga priserna inte givit företagen incitament att minska utsläppen. Men han tror att den begränsade utsläppseffekten är övergående.

– Man kan kritisera utsläppsrätterna kortsiktigt, för att inte vara det mest effektiva styrmedlet just nu. Men det innebär inte kritik av idén, jag anser att utsläppsrätterna har stora förutsättningar att bli ett kraftfullt styrmedel.

Tanken är att taket för utsläpp successivt ska sänkas, och då kommer också priserna att gå upp. Markus Åhman tror inte de låga priserna består så länge till.

Kritiken mot den EU-gemensamma utsläppshandeln har främst gällt den generösa tilldelningen av utsläppsrätterna. Det finns dock en tillit till att systemet ska kunna fungera, om det råder hyfsad balans mellan utbud och efterfrågan. Exempelvis skriver professorn och energiforskaren Christian Azar att “Systemet har potential att bli ett mycket effektivt verktyg i arbetet för minskade utsläpp”, i en debattartikel i GP.

Den nuvarande handelsperioden sträcker mellan 2005-2007. 2008 ska EU göra en ny utdelning av utsläppsrätter, men då ska antalet kvoter sänkas ordentligt. Det bör leda till att prisnivåerna reser sig från dagens bottennivåer.

SNF har fått en del kritik för sin hantering av utsläppsrätterna. Det höga priset, 350 kr per utsläppsrätt, har ifrågasatts när marknadspriset legat på bråkdelen. SNF bemöter dock detta. Man uppger att de överskjutande pengarna går till föreningens övriga klimatarbete. Dessutom finns en administrationskostnad att sköta handeln för föreningen.

För att komma tillrätta med en svaghet i utsläppsrätternas nuvarande utformning väljer SNF att låta köparnas pengar användas i nästa period av utsläppshandeln.

Eftersom nuvarande handelsperioden slutar vid nyår 2007/08 minskar efterhand miljönyttan med att köpa utsläppsrätter för denna period. För att nå största miljöeffekt har Naturskyddsföreningen därför valt att redan nu börjat köpa in utsläppsrätter för perioden 2008-12, tills vidare i form av så kallade optioner, det vill säga vi “prenumererar” redan nu på de utsläppsrätter som under våren 2007 kommer att delas ut för denna period. (Se länk.)

Följande organisationer säljer utsläppsrätter: