En obekväm sanning: de vanligaste invändningarna

På valborgsmässoafton visade TV4 filmen En obekväm sanning där Al Gore på ett enkelt sätt sammanfattar vetenskapen kring klimatförändringarna. I diskussioner kring filmen dyker det ofta upp motargument mot filmen som är svåra att bemöta om man inte är mycket insatt i frågan. I denna artikel tar Klimatfakta upp de vanligaste invändningarna mot En obekväm sanning och varför dessa invändningar inte håller.

Filmen

Efter förlusten mot George Bush i presidentvalet 2000 började Gore turnera med en föreläsning och bildpresentation om den globala uppvärmningen som han höll för inbjudna beslutsfattare inom politiken och näringslivet. Gore har har sedan dess hållit föreläsningen över 1000 gånger och filmen En obekväm sanning består till den största delen av denna föreläsning.

Filmen gör en del förenklingar i vetenskapen kring klimatförändringarna, men trots det så det den kanske bästa introduktion för någon som vill lära sig mer om den globala uppvärmningen, dess orsaker och varför den är ett problem. Filmen har fått ett bra mottagande hos de flesta forskare som sett den. Enligt sajten Real Climate som drivs av ett antal klimatforskare så “behandlas vetenskapen på ett berömvärt sätt. Filmen är anmärkningsvärt aktuell, med referenser till en del av den allra senaste forskningen.”

Gores livsstil

Det kanske vanligaste angreppspunkten mot filmen är att peka på hur Gores egen livsstil inte är hållbar. Speciellt pekar man på hur Gore rest runt världen för att hålla sin föreläsning eller att han äger ett en jättevilla som drar massor av energi.

Detta är sant, även om man i fallet med föreläsningen skulle kunna hävda att nyttan med resandet i detta fall är större än den skada som orsakats. Men är det egentligen relevant? Nästan alla som lever i västvärlden lever en icke hållbar livsstil där vi förbrukar mer än vår andel av jorden kan producera och absorbera. Är vi därför förbjudna att kritisera det system vi lever inom? Är det inte i själva verket extra intressant när någon inom systemet vågar kritisera det även om det kan få konsekvenser för den egna livsstilen?

Benny Peiser

I Gores film nämns en undersökning av Naomi Oreskes som gått igenom 928 vetenskapliga artiklar om klimatförändring publicerade mellan 1993 och 2003. Oreskes fann att 75 procent av artiklarna stödde teorin om en mänskligt orsakade global uppvärmning medan ingen av de undersökta artiklarna ifrågasatte den.

Som motargument mot Oreskes undersökning brukar nämnas att Benny Peiser gjort samma undersökning men kommit fram till helt andra resultat. Det som inte brukar nämnas är att Oreskes studie publicerats i en av de två mest ansedda vetenskapliga tidskrifterna medan Peisers studie är en ej publicerad insändare. Peiser begick ett antal fel i sin undersökning vilket gjorde att han fick ett annat resultat än Oreskes, bland annat så tog han med alla sorters artiklar, men Oreskes tog bara med de som publicerats i faktagranskande vetenskapliga tidskrifter. Han kategoriserade också flera artiklar som att de tog ställning mot mänskligt orsakad klimatförändring, vilket senare inte visade sig vara fallet.

Peiser har själv senare medgett att fel gjordes i hans undersökning och att “de skeptiska forskarna otvivelaktigt utgör en liten minoritet”.

Värmehöjningen orsakar koldioxidutsläpp, inte tvärtom?

Ett av de centrala argumenten i Gores film utgörs av ett diagram som visar sambandet mellan koldioxidhalten i atmosfären och temperaturen de senaste 650 000 åren. Man kan tydligt se hur kurvorna för koldioxidhalten och temperaturen följs åt. Man kan också se hur koldioxidhalten skenat iväg de senaste århundradet och att även temperaturen är på väg åt samma håll. Den uppenbara intuitiva slutsatsen är att mer koldioxid leder till en högre temperatur och att det kommer att bli betydligt varmare i framtiden om vi fortsätter med våra utsläpp som hittills. (Diagrammet nedan visar detta samband men är inte exakt samma som i Gores film.)

 Study Timeshelf Images Vostok Graph-1

Invändningen mot detta brukar vara att peka på när kurvorna vänder uppåt efter att passerat en bottenpunkt (en istid) så börjar värmekurvan stiga omkring 800 år före koldioxidkurvan. Det är kraftfullt argument och det kan tyckas som en oundviklig slutsats att värmekurvan inte alls styrs av koldioxidkurvan utan av något annat.

Men naturligtvis är det inte så att tusentals klimatforskare har gjort ett sådant enkelt förbiseende. Sanningen är att argumentationen i Gores film är förenklad och att temperaturen inte bara styrs av koldioxidhalten utan också påverkas av en rad andra faktorer som till exempel istäckets utbredning, vulkanutbrott, variationer i växtlighet och solstrålning.

När man lägger i hop alla dessa faktorer så finner man att man kan förklara den historiska temperaturvariationen i detta diagram mycket väl. Om man däremot tar bort koldioxidhalten ur ekvationen så kan man inte längre förklara kurvornas utseende. De regelbundna istiderna orsakas mest troligt av små regelbundna variationer i jordens bana runt solen. I slutet av istiden orsakar dessa en ökad solstrålningen och isen börjar smälta och haven värmas upp. När isens utbredning krymper minskar reflektionen från jordytan och mer solstrålning absorberas. Efter omkring 800 år har land och hav värmts upp tillräckligt för att de ska börja avge koldioxid som varit bunden vid lägre temperaturer. Den ökade halten koldioxid i atmosfären minskar värmeutstrålningen från Jorden (vilket är ett grundläggande fysikaliskt fenomen som varit känt sedan 1824) och Jorden värms ytterligare. I detta läge börjar kurvorna följas åt och driva på varandra. Man kan i diagrammet se att det går mycket snabbt att gå från en köldperiod till en värmeperiod och det beror alltså på isens och koldioxidens roll. (För en mer ingående analys av detta diagram, se Realclimate här och här samt Klimatfaktas tidigare artikel i ämnet.)

Det som är mest oroväckande med dessa kurvor, vilket Gore inte nämner, är att de visar hur en temperaturhöjning i sig själv kan driva på ökade koldioxidutsläpp och därigenom öka temperaturen ännu mer och så vidare. FN:s klimatpanel varnar i sin senaste rapport för att naturen under andra halvan av 2100-talet totalt sett själv kan börja bidra till koldioxidutsläppen istället för att som idag absorbera ungefär hälften av de utsläpp som görs.

Konspiration och grupptryck

Det tramsigaste motargumentet mot Gores film är att hela växthuseffekten är en konspiration av miljömuppar, kommunister, ekofascister och vänsterflummande forskare för att krossa kapitalismen. (Eller något i den stilen.) Det är i så fall den mest gigantiska konspiration som världen någonsin skådat och den innefattar även vetenskapsakademierna i USA, Kina, Ryssland, Japan, Tyskland, Storbritannien, Italien, Indien, Frankrike, Brasilien och Kanada; världens största sammanslutning av forskare; Pentagon; samt företag som ABB, Boeing, Deutsche Telekom, Du Pont, General Electric, Hewlett-Packard, IBM, Intel, Lockheed Martin, Shell, Toyota, Whirlpool och Ford. Om man inte är förblindad av rädsla att ändra på sin egen livsstil och värderingar så faller en sådan konspirationsteori på sin egen orimlighet.

En något mindre tramsig variant av samma argument hävdar att ett slags grupptryck hindrar forskare från att publicera resultat som avviker från det rådande konsensus. Men det bygger på ett totalt missförstånd hur forskning fungerar. Ingen akademisk karriär byggs på att bara rapa upp redan etablerade vetenskapliga resultat. Om en artikel inte innehåller någon sorts nya resultat så blir den normalt överhuvudtaget inte ens publicerad. De allra mest berömda forskarna är också de som lyckats slå hål på ett redan etablerad sanning som till exempel Darwin och Einstein.

Vi kan lugnt räkna med att tusentals forskare i hopp om framgång och berömmelse slitit mycket hårt för att hitta alternativa förklaringar till klimatförändringarna. Att ingen alternativ hållbar teori ännu hittats är ett mycket starkt stöd för att teorin håller. Det är däremot ingen absolut garanti för att någon sådan alternativ förklaring aldrig kan komma att hittas. Men oavsett om man tror att det är 50 eller 99,9 procents chans att forskarnas teorier om en mänskligt orsakad klimatförändring i stort är korrekta så innebär det ju ingen större skillnad för hur vi ska förhålla oss till dessa risker. Både ur ekonomisk och moralisk synvinkel är det nödvändigt att vi så långt som möjligt undviker att riskera oåterkalleliga och allvarliga skador på vår planet.

Filmen ”En obekväm sanning” finns att hyra på DVD.