Jim Holdren – ett hopp om förändring

Jim Holdren utnämndes strax före jul till Barack Obamas vetenskapliga rådgivare. Holdren är en framstående expert på energipolitik och klimatförändringar. Han har mycket tydligt uttalat sig om vikten av att snarast vidta kraftiga åtgärder för att minska klimathotet. Utnämningen är ett hoppfullt tecken på att vi snart kan komma att se en radikal omsvängning i USA:s klimatpolitik.

För att få en snabb uppfattning om Holdren kan man ta en titt på hans besök hos Letterman; vill man veta mer rekommenderas en filmad föreläsning som han höll den 6:e november 2007. I sin föreläsning så sammanfattade Holdren problematiken kring klimatförändringarna på följande sätt:

• ”Global warming” är ett vilseledande begrepp, dÃ¥ det antyder nÃ¥got som sker gradvis, är jämt fördelat och godartat. ”Global climate disruption” är ett bättre ord (ungefär ”global klimatomstörtning”)
• Omstörtningen och dess konsekvenser sker snabbare än väntat, omfattande skador sker redan
• I denna situation har samhället bara tre val: att minska klimatomstörtningen, att anpassa sig till den eller att lida av den. Vi gör redan en del av alla tre, frÃ¥gan är vilken mix vi vill ha i framtiden
• Att minska lidandet kräver tidiga och stora ändringar i utsläppen
• Det finns inga mirakelkurer, mÃ¥nga saker mÃ¥ste göras. Det viktigaste är att sätta ett pris pÃ¥ koldioxidutsläppen
• USA mÃ¥ste sÃ¥ snart som möjligt gÃ¥ frÃ¥n att vara en eftersläntrare till att bli en ledare om världen ska kunna handla i tid

Holdren påpekar att utsläppen från fossila bränslen helt styrs av 4 faktorer:

• befolkningen i antalet personer
• den ekonomiska aktiviteten per person
• energiintensiteten i den ekonomiska aktiviteten
• kolintensiteten i energin

Till exempel så var siffrorna för år 2000: 6,1 miljarder pers × 7400 dollar/pers × 0,01 gigajoule/dollar × 14 kg kol per dollar = 6,4 miljarder ton kol. Genom att lyfta fram detta samband så tydliggjorde Holdren hur tillväxten i ekonomin och befolkningen är ett mycket viktig del av problemet vi står inför, något som många undviker att nämna.

Holdren stack också ut hakan på fler sätt. Han sa att i-länderna måste leda förändringarna genom att betala mer av de initiala kostnaderna och genom att hjälpa u-länderna. Detta har att göra med det historiska ansvaret för de utsläpp som varit, den tekniska och ekonomiska kapaciteten samt internationell lag.

Enligt Holdren kan ingen utesluta höjningar av havsytan på upp till 2–5 m per århundrade som en följd av smältande ismassor i Grönland och Antarktis. Detta är betydligt mer än IPCC:s ofta citerade siffra på 0,18–0,59 m för nästa århundrade, men dessa siffror bortser från flera viktiga faktorer och är också framtagna under politisk press (vilket Klimatfakta tidigare skrivit om). Det är glädjande att Holdren är väl insatt i osäkerheten kring höjningen av havsytan.

Skillnaden mot Bush

Barack Obama har satt samman ett imponerande miljö- och energiteam med flera kunniga och kvalificerade medlemmar. Till exempel är energiministern är Steve Chu en annan framstående forskare som också är nobelpristagare i fysik. Chu har tydligt klargjort att han vill se ett skifte bort från fossila bränslen.

Kontrasten mellan Obama och den anti-intellektuella Bush kunde inte vara tydligare: Bush föredrog att lyssna på sitt ”hjärta” framför sitt ”huvud” och hade som sina främsta rådgivare (och bidragsgivare) olika olje- och energiföretag.

Under sina tio första månader som president hade Bush ingen vetenskaplig rådgivare överhuvudtaget; och när väl någon utnämndes så blev det John Marburger som redan under sin utnämning sa att ”vår växande kunskap har avslöjat stora luckor i vår förståelse av många miljöfrågor, speciellt vad det gäller människans påverkan på världens klimat.” Marburger ignorerade därigenom helt att FN:s klimatpanel bara några månader tidigare hade målat upp en helt motsatt bild i sin sammanställning av den vetenskapliga synen på klimatförändringarna.

Är Obama på riktigt?

Det är frestande att misstänka att hajpen kring Barack Obama bara är ett resultat av en skickligt genomförd och enormt påkostad reklamkampanj. Men det är också svårt att se på Obamas utnämningar inom energi och miljö och inte dra slutsatsen att han verkligen avser göra avsevärda förändringar av USA:s klimat och energipolitik. Den största utmaningen för Obama blir att få med sig väljarna som just nu inte alls prioriterar klimatpolitiken.

Ett test på var USA är på väg blir i vilken mån Obamas rådgivare får igenom sina högst prioriterade åtgärder:

• Den viktigaste Ã¥tgärden för Holdren är att införa ett kännbart pris pÃ¥ koldioxidutsläppen, antigen via koldioxidskatter eller utsläppsrätter.
• En annan viktig Ã¥tgärd är att stoppa alla nya kolkraftverk i USA utan fullständig separering av koldioxid. Detta är en hjärtefrÃ¥ga för den nya energiministern Chu som kallat kolkraft sin ”värsta mardröm”.

Om detta åtgärdas snarast så visar det att de nya ministrarna och rådgivarna fått ett verkligt inflytande på politiken. Just kolkraftverk och utsläppsrätter är också frågor som Europa helt eller delvis misslyckats att ta itu med, så det är en lämplig utmaning för USA att visa om man verkligen avser att ta ledarrollen i klimatpolitiken. Om inget eller lite sker får Obama ansluta sig till den långa lista på europeiska ledare som pratat mycket om klimatpolitik men fått lite gjort.